”Varje dag i fält påminns jag om utmaningarna med att omsätta policy i praktik”. Uttalandet gjorde jag för cirka fem år sedan på plats i byn Nyamilima i Nordkivu-provinsen i Demokratiska republiken Kongo. Vi var då 20 000 uniformerade och 4 500 civila i MONUSCO, FN:s största internationella insats, som har som mandat att skydda civila. I arbetet ingår att stödja statliga och icke-statliga aktörer i strävanden för fred och säkerhet för civilbefolkningen i östra Kongo.

Jag vet att flera kollegor kan relatera till uttalandet ovan. Vikten av samverkan mellan praktiker och policyskapare återfinns i rekommendationer på alla nivåer.

Som tur är innefattar det arbete jag har på FBA i dag både policy- och metodutveckling och utbildningar för att öka förmågan hos internationella insatser att bidra till fred och säkerhet för civila. Tillsammans med FN utvecklar FBA just nu stöd till personal i fredsinsatser med mandat att skydda civila.

Utvärderingar på området, till exempel rapporten från High Level Independent Panel on Peace Operations, pekar på vikten av ledarskap, politiskt engagemang, samverkan och informationshantering. Ledare på högkvarter och i insatserna har en viktig uppgift att koppla samman insatsernas arbete med politiska processer i värdländerna. Utan politisk vilja och kapacitet är det inte möjligt att uppnå hållbar förändring. Effektiv tvåvägskommunikation, liksom hantering av förväntningar om vad insatserna kan uppnå, är ytterligare aspekter att förbättra. Likaså efterfrågas tydligare mätvärden för skydd av civila för att kunna utvärdera effekten av insatserna. Just nu håller FN på att slutföra kriterier för militär och polisiär insatspersonal, men det saknas fortfarande kriterier för multifunktionella och civila enheter.

Nya granskningar rekommenderar vidare att insatsernas strategier för skydd av civila ska ingå i de övergripande strategiska insatskoncepten. Rådgivare i frågor som rör skydd av civila ska vara strategiskt placerade i insatserna, med uppgift att stödja ledningen och personal på olika enheter. Förutom stöd till beslutsprocesser och koordineringsstrukturer behövs hjälp med att konkretisera och omsätta prioriterade mål i praktisk verksamhet.

I flera interna FN-utvärderingar förespråkar personalen i planeringsfunktioner, både uniformerade och civila, gemensamma celler för att skapa sammansatta lägesbilder och koordinera arbetet. FN-insatserna i DR Kongo, Centralafrikanska republiken och Sydsudan etablerar nu taktiska så kallade Joint Operations Centers för att uppnå detta.

I flera rapporter lyfts också betydelsen av samverkan mellan civila, militära och polisiära funktioner i fredsinsatser för att uppnå effektivare mandatimplementering. Likaså återkommer behovet av utbildning och träning inom skydd av civila. Dessa rekommendationer tar vi med oss när vi på FBA nu påbörjar arbetet med Viking -18, den största scenariobaserade övningen i sitt slag i världen, där civila, militärer och poliser från olika länder tillsammans tränar på att samarbeta i en fiktiv fredsinsats med FN-mandat. I arbetet applicerar vi de senaste riktlinjerna och lärdomarna från fält för att göra övningen så användbar och lärorik för deltagarna som möjligt. Processen fortskrider naturligtvis i nära samarbete med Försvarsmakten, Polisen och internationella organisationer som FN och EU.

Jag är tacksam att jag får och har fått hjälpa till att omsätta policy i praktik och praktik i policy – i Sverige, DR Kongo och på andra platser i världen, tillsammans med erfarna personer. Inte minst de civila som varje dag kämpar och längtar efter fred och säkerhet.