Fredsprocessen i Colombia går sakta men säkert fram på flera fronter. I den tidtabell som fastställdes i fredsavtalet mellan vänstergerillan FARC och regeringen bestämdes startdatumet för processen där FARC ska avväpnas, demobiliseras och återanpassas till den 1 december 2016. Utifrån denna tidtabell ska FARC lämna sina ställningar ute i terrängen och samlas i ett antal läger där de stegvis ska överlämna sina vapen till FN. Enligt tidsplanen ska den sista FARC-medlemmen ha lämnat in sitt vapen 180 dagar räknat från och med den 1 december.

Processen har emellertid drabbats av en del störningar. Alla läger har inte varit färdiga i tid, det har varit problem med distributionen av livsmedel och en del läger ligger så pass oländigt till att det är en logistisk utmaning att ta sig dit. Parterna är överens om att det behövs justeringar av delmålen men även om att man kommer att uppnå det uppsatta huvudmålet i månadsskiftet maj–juni 2017. Enligt uppgift från den colombianske fredskommissionären Sergio Jaramillo har 40 procent av de 5500 FARC-medlemmarna nått fram till sina respektive läger nu i månadsskiftet januari–februari.

Samtalen mellan Colombias andra kvarvarande vänstergerilla ELN och regeringen har också tagit fart de senaste veckorna. I mitten av januari kunde de bägge förhandlingsdelegationerna meddela att parterna kommer att återuppta förhandlingarna den 7 februari. Det har länge spekulerats i när ELN skulle följa samma väg som FARC och inleda samtal med regeringssidan. Sonderande samtal har förts under en längre tid men ständigt strandat. Avgörande just nu är frigivningen av den f.d. kongressledamoten Odin Sanchez som hålls som gisslan av ELN sedan april 2016.

Man kan se flera orsaker till att ELN kommer till förhandlingsbordet just nu. Den främsta är att i och med att FARC har lämnat den väpnade kampen kommer de militära resurser som regeringen tidigare avdelat till att bekämpa FARC nu att finnas tillgängliga för att bekämpa ELN. Detta innebär ett ökat militärt tryck mot ELN.

En annan faktor är att Colombia går emot val 2018 och det finns en övervägande risk att oppositionen, som är negativ till en förhandlingslösning med landets gerillarörelser, kommer till makten. Det finns därför sannolikt ett intresse från ELN:s sida att få till stånd en politisk lösning med en regering som är positivt inställd till förhandlingar innan detta möjlighetsfönster stängs. Det finns även ett intresse hos regeringen att få till ett avslut med ELN innan president Santos lämnar över till sin efterträdare andra halvåret 2018. Därmed skulle fredspristagaren Santos kunna gå till historien som mannen som definitivt avslutade inbördeskriget i Colombia.

En annan, men något mera diffus faktor som kan påverka ELN indirekt, är maktskiftet i USA där det ännu inte har utkristalliserat sig hur Trump-administrationen kommer att förhålla sig till Colombia och fredsprocessen.

I vad som framkommit i kongressförhören med den tilltänkta utrikesministern Rex Tillerson avser Trump-administrationen att se över detaljerna i fredsavtalet och utvärdera i vilken utsträckning USA är berett att stödja avtalet. Därmed ökar osäkerheten kring hur det går med de 450 miljoner USA-dollar som utlovats av Obama-administrationen som stöd till den colombianska fredsprocessen, men som inte hann godkännas innan maktskiftet i Washington.

Tillerson lät däremot mycket säker när han talade om behovet av att fortsätta bekämpningen av narkotikaproduktionen i Latinamerika. Produktionen av kokain har en direkt påverkan på USA inrikespolitiskt. Mycket tyder därför på att bekämpningen av narkotikahandeln kommer att vara den dominerande aspekten i relationen mellan Bogotá och Washington framledes. ELN finansierar delar av sin verksamhet med narkotikahandel och ett ökat fokus från USA på att bekämpa denna verksamhet kommer därmed också att innebära ett ökat tryck på ELN.

Ovanstående är ögonblicksbilder i en pågående process med många olika aspekter. Situationen kan och kommer att förändras under resans gång. Ett idealiskt målfotografi är en situation där både FARC och ELN har skrivit under fredsavtal med regeringen, lämnat den väpnade kampen och övergått till en renodlad politisk kamp. Rent procedurmässigt är fredsförhandlingar och avväpning och demobilisering av kombattanterna händelser som är begränsade till relativt korta tidsperioder. Det som kommer att ta lång tid är själva återintegreringsprocessen av de stridande.

En generation definieras till cirka trettio år. Det nuvarande inbördeskriget i Colombia inleddes för över femtio år sedan vilket innebär att två generationer colombianer formats av inbördeskrigets fasor. Tittar man ännu längre tillbaka i landets historia finner vi mellan 1948 och 1958 det inbördeskrig som benämns som ”la violencia” och som kostade 200 000 människor livet. Vi kan konstatera att perioden av relativ fred mellan de två inbördeskrigen var försvinnande kort.

Det kommer således att ta lång tid att överbrygga misstron mellan politiska och sociala grupper, och de stora skillnaderna mellan stad och landsbygd. Det är därför viktigt att det internationella samfundet visar långsiktighet i sitt stöd till Colombia och bevisar att man är en partner att räkna med i det långa loppet.

Sverige kommer under perioden 2016–2020 att inom ramen för strategin för utvecklingssamarbete med Colombia att investera 950 miljoner i landet, varav ca 30 miljoner kronor hanteras av FBA. Strategin ska främja lokalt arbete med fredsbyggande, stärkande av rättsstaten och kvinnors rättigheter med särskilt fokus på att öka kvinnors politiska deltagande och deltagande i fredsbyggandet. Stödet ska också stärka det colombianska rättssystemets förmåga att garantera rättvisa och gottgörelse för konfliktens offer. Sverige ska även bidra till att utveckla metoder för hur internflyktingar ska integreras i samhället och en hållbar utveckling på landsbygden.

FBA:s uppdrag inom ramen för strategin är framför allt att bidra till förbättrad kapacitet hos de nationella colombianska aktörer som ska avväpna, demobilisera och återanpassa kombattanter till ett civilt liv. FBA:s verksamhet i Colombia ska även bidra till ökad tillämpning av demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter och stärkt jämställdhet inom säkerhetssektorn.

Läs gärna mer om vårt långsiktiga arbete i Colombia.