Addis Abeba, Etiopiens huvudstad, är belägen i det etiopiska höglandet på ca 2300 meters höjd. Staden är Afrikas fjärde största och kontinentens diplomatiska högkvarter. I Addis Abeba ligger nämligen högkvarteret för Afrikas motsvarighet till EU, Afrikanska unionen (AU). Hit reste jag i december månad i egenskap av nybliven projektledare för FBA:s arbete inom ramen för Sveriges strategi för regionalt utvecklingssamarbete med Afrika söder om Sahara.

Utvecklingssamarbete med hela Afrika söder om Sahara kan låta som en näst intill omöjlig uppgift. Nu är dock inte tanken att vi ska arbeta med vart och ett av de 49 länderna som utgör Afrika söder om Sahara, med en samlad befolkning på drygt en miljard människor enligt Världsbanken, utan snarare med de regionala organisationerna som finns i Afrika. För många av de enskilda länderna finns även svenska strategier för bilateralt utvecklingssamarbete och där har FBA en roll att spela i Demokratiska republiken Kongo, Liberia och Mali. Men för att återgå till det regionala samarbetet så gör FBA:s mandat gällande att vi ska bidra till stärkt kapacitet hos regionala aktörer att förebygga, lösa och hantera effekterna av väpnade konflikter, och att genomföra FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Var börjar en då för att försöka bilda sig en uppfattning om hur vårt stöd potentiellt kan utformas? Hos våra tilltänkta partners så klart. Detta var huvudanledningen för vår resa. Att träffa AU, men också IGAD – den regionala organisationen för länderna på Afrikas horn – och höra mer om deras behov och syn på oss som eventuell samarbetspartner. Under våra möten framkom bland annat idéer kring möjliga samarbeten, bland annat gällande stöd till preventiv diplomati, medling och jämställdhetsintegrering.

En ska dock inte luras att tro att dessa organisationer inte redan är djupt involverade i arbete för fred och säkerhet. AU har till exempel styrkor på plats i både Somalia och Darfur i Sudan. Organisationen bidrar också till kampen mot Lord’s Resistance Army och Boko Haram. Därutöver är AU involverade i ett antal av de medlingsprocesser som pågår på kontinenten. IGAD å sin sida har varit engagerade i fredsprocesserna i Sudan, Sydsudan och Somalia. Samtidigt kämpar båda organisationerna med finansiella och personella begränsningar. Precis som i de flesta organisationer finns det ett behov av att utveckla sin kapacitet. Här kan förhoppningsvis FBA spela en roll.

Tillbaka i Sverige vidtar nu ett analysarbete. Vilka av alla förslag är realistiska att genomföra? Finns det en reell vilja att genomföra förändringar? Inom vilka områden är FBA bäst lämpade att bidra? Dessa är några av de frågor som jag nu brottas med. Dessutom behöver vi träffa flera av de andra regionala organisationerna på kontinenten. Resan till Addis Abeba ska därför bara ses som ett startskott på en längre process.

Resan har också resulterat i att jag fått ett antal insikter. En insikt är att arbetet som ligger framför oss är mycket utmanande men också att det här kan vara en av de roligaste arbetsuppgifterna hittills i mitt yrkesverksamma liv.