Förändringens vindar blåser över Israel-Palestinakonflikten, i såväl Washington och Jerusalem som Ramallah. I USA har den blivande presidenten Donald Trump bland annat antytt att han tänker erkänna Jerusalem som Israels huvudstad – i motsats till det internationella samfundets ståndpunkt att det endast kan ske om den palestinska staten får ha sin huvudstad i östra Jerusalem – och att han därmed avser flytta den amerikanska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Man ska dock komma ihåg att en rad amerikanska presidenter har sagt det tidigare och inget har hänt i frågan. Donald Trump har även gjort diverse pro-israeliska uttalanden. Men i ett tidigare skede sa han också att USA borde vara neutralt, och i en intervju med NY Times nyligen uttryckte han intresse för att försöka lösa konflikten.

I Israel råder delade meningar om vad en Trump-administration innebär för landet. Å ena sidan vädrar bosättarlobbyn och högern ytterligare morgonluft. Efter år av stark kritik från Vita huset under Obama vid varje nytt bosättningsbygge hoppas man på carte blanche – eller i varje fall betydligt mildare tongångar – kring nya bosättningar på Västbanken. Bland annat Naftali Bennet, ledare för bosättarvänliga Judiskt hem, hävdar att det nu är dags att annektera område C, det vill säga de 60 procent av Västbanken som Israel kontrollerar, och slutligen begrava tvåstatsprojektet.

Å andra sidan känner vissa ”better the devil you know” – det vill säga att Hillary Clinton varit bättre, för att man i alla fall kände till hennes politik. Plus att hon under sin karriär gjort sig känd som en trogen Israelvän. Givet Trumps isolationistiska uttalanden är det nog befogat att undra om hans administration skulle ha accepterat det generösa försvarsavtal på 38 miljarder dollar under 10 år som Obama godkände under hösten. Man kan ju också spekulera om Trumps engagemang i hela regionen, inte bara Israel/Palestina – kan det bli ett bredare tillbakadragande av amerikansk militär, ekonomisk och politisk närvaro? Jag har svårt att tro det, men vi får se.

Även i Palestina går åsikterna isär om vad framtiden bär i sitt sköte. Jag har hört flera palestinier säga att de föredrar Trumps ovisshet framför fortsatt status quo, som enligt dem bara innebär fler bosättningar och försvagade chanser till en tvåstatslösning.

Annars har Ramallah varit upptaget med Fatahs sjunde generalkonferens, som inleddes 29 november, i skuggan av den långlivade konflikten mellan president Abbas och hans utmanare Mohammad Dahlan. Det var den första generalkonferensen sedan 2009 och den hölls på 69-årsdagen av FN:s generalförsamlings beslut om att dela Palestina. Trots en uppsjö av spekulationer kring motstånd från Dahlanlägret omvaldes Abbas utan motstånd. Samtidigt ratades vissa mycket lojala Abbas-personer av konferensen och istället röstades flera kritiska röster in. Givet den 81-årige Abbas vacklade hälsa lär ryktena om att vi närmar oss en maktövergång fortsätta.

En annan faktor att beakta i en nulägesanalys är vad Obama gör under sina sista dagar som president i USA. Det har talats om såväl ett tal där han ska lägga fram principerna för en slutstatusförhandling, som om en säkerhetsrådsresolution som kritiserar bosättningar. På det årliga Sabanforumet som hölls i Washington nyligen, sa den avgående amerikanska utrikesministern John Kerry att alla alternativ ligger kvar på bordet. Det enda vi kan säga är att senast den 20 januari vet vi vad Obamas slutvinjett i Israel-Palestinakonflikten blir.

På Kvartettkontoret i Jerusalem där jag är stabschef, utsänd av FBA, arbetar vi vidare med de strategiska projekt jag tidigare beskrivit. Implementeringen av det elavtal jag nämnde i mitt förra blogginlägg går vidare, inklusive förhandlingar mellan båda parter. I frågor som rör rättsstatsuppbyggnad arbetar kontoret nära EUPOL Copps-insatsen i Ramallah, där ett antal FBA-utsända också jobbar (biträdande chef, politisk rådgivare med flera). På sistone har vi även samarbetat med TIPH (Temporary International Presence in Hebron), den tredje organisationen i Palestina där FBA har utsänd personal. Kvartettkontorets arbete med säkerhets- och handelsfrågor är av relevans för TIPH. Tillsammans blir vi starkare, och kan driva på för förändring vi också.