Jag och min kollega Frida befann oss nyligen i Haag, för att delta i ett seminarium anordnat av Clingendael, The Hague Institute for Global Justice och Knowledge Platform for Security and Justice. Ämnet för dagen var stöd till reformprogram inom säkerhets- och rättsstatssektorer i post-konfliktmiljöer och varför så många av programmen inte är (tillräckligt) anpassade efter den ofta komplexa politiska kontexten de verkar i.

Omfattande forskning, flertalet internationella tunga policydokument och erfarenheter från tidigare reformstödsprogram har kommit fram till samma slutsats. Reformprogram tar tid, behöver vara flexibla och realistiska i sin målsättning samt vara medvetna om de politiska spänningar och omvälvningar som kan påverka programmens implementering. Detta är väl kända faktorer, som numera ses som självklarheter. Ändå går många reformstödssatsningar i samma gamla fällor. Hur kan det komma sig?

När vi stillsamt flög in över Amsterdams soldränkta fält talade jag och Frida om det underlagsmaterial som vi fått att läsa inför seminariet.

Vi arbetar båda med FBA:s strategiuppdrag i Liberia som befinner sig i en förberedelsefas. Enligt strategiuppdraget ska FBA verka för att stärka mänsklig säkerhet och frihet från våld i Liberia. Vi förväntas bidra till att uppnå ökad tillämpning av demokratiska principer och mänskliga rättigheter inom säkerhetssektorn, stärkta möjligheter till en rättssäker och transparent myndighetsutövning och till ansvarsutkrävande samt bidra till en inkluderande försoningsprocess. Det är centrala aspekter av freds- och statsbyggande i Liberia, men icke desto mindre oerhört komplexa och omfattande mål. Mycket av det som diskuterades på seminariet i Haag, där forskare, policyskapare och praktiker möttes, cirkulerade kring just detta. Långsiktiga mål som kräver både precision och flexibilitet, strategisk och teknisk kompetens samt politisk fingertoppskänsla. Det gäller att hålla balansen!

När FBA snart arbetar mer aktivt i Liberia kommer vi naturligtvis att försöka lära oss av tidigare reformstödsprogram, såväl lyckade som mindre lyckade. Från våra samtal i Haag tar vi med oss vikten av att prata, lyssna, lära och inte vara främmande för att tänka om. Att kontinuerligt utvärdera arbetet, och söka efter vägar att förbättra och effektivisera det, är centralt.

Eller som jag hörde en lärare säga en gång – tänka innanför och utanför lådan. Varför inte böka runt i den och göra den större?