I samband med att amerikanska presidenter tillträder sitt ämbete sägs det att de ges 100 dagar att komma in i sitt arbete. Därefter slår verkligheten till och presidenten förväntas kunna sitt jobb. Ibland betraktas de första 100 dagarna också som en period för omgivningen att observera vad den kommande mandatperioden kommer att innebära, med ny president.

För 100 dagar sedan klev jag själv in i rollen som enhetschef för PRD – Policy, forskning och utveckling – på FBA. Vilken hybris, tänker du kanske, jämför han sig med presidenter? Nej, såklart inte – men 100 dagar är en bra uppskattning av vad det tar att ens börja bli varm i kläderna, vilken ny roll man än träder in i.

Fast lite, lite hybris verkar ändå vara på sin plats i det här fallet. Jag återkommer till det.

FBA är en spännande arbetsplats, med sin viktiga och intressanta uppgift i svensk myndighetsstruktur: att stödja internationell fredsfrämjande verksamhet, i nationell och internationell samverkan. Som myndighet förväntas vi ha expertis inom de flesta av vår tids centrala frågor när det gäller konfliktförebyggande verksamhet, freds- och statsbyggnad samt internationella fredsinsatser. De centrala frågorna, exempelvis medling, säkerhetssektorreform, rättsstatsuppbyggnad, avväpning, demobilisering och återintegrering, kvinnor, fred och säkerhet (och många fler) utvecklas ständigt med situationen i de konflikt- och postkonfliktländer de rör och är komplexa och utmanande. En utblick visar att konflikter fortsätter att rasa runtom i världen, trots alla internationella och bilaterala ansträngningar att bidra till att de får en lösning.

Naivt, säger någon, sätter vi inte bara små plåster på stora sår?

Freden är möjlig, säger en annan, historien har många exempel på detta.

På FBA finner jag mig i sällskap av de som med svensk politik som grund säger att vi alldeles oavsett har en skyldighet att försöka, ett ansvar att bidra för att vi kan. Och som trots att arbetet är så komplicerat (frustrerande så ibland) fortsätter att med stort engagemang bidra till genomförandet av Sveriges utvecklings-, utrikes- och säkerhetspolitik, genom enträget arbete med internationell fredsfrämjande verksamhet.

FBA – Myndigheten för fred, säkerhet och utveckling. Statstjänstemän on a mission.

Men låt oss ta ner nivån lite, från ord som kanske låter som högtravande ambitioner, till vad jag lite mer konkret fått se under mina första 100 dagar. Medarbetarna har jag redan nämnt. Det är spännande att på en och samma plats träffa på ett sådant engagemang och driv hos så många individer, trots att uppdraget är svårt.

Verksamheten – ja, den handlar bland annat om utbildning, forskning, teknisk rådgivning till faktiska fredssträvanden i flera av världens konflikt- och postkonfliktländer, stöd till utveckling av policy, i Sverige såväl som i internationella och regionala organisationer. Att döma av de redan många kontakter jag fått ha med myndighetens omvärld håller den hög kvalitet (det tycker jag med, men jag får ju anses vara partisk sedan ungefär 100 dagar). Myndighetens experter, utbildningar och råd är ständigt efterfrågade, inte minst i internationella sammanhang.

Till slut, hur var det med det här med hybris? Mina 100 dagar är slut. Jag tar ned mig själv på jorden och säger att jag behöver fler dagar. Jag är långt ifrån att ännu kunna verksamheten – här finns för mycket viktigt att lära. Det finns inte en chans att omfamna bredden på FBA:s expertkunskap och stora internationella engagemang på så få dagar som 100.

Men får man som jag, förmånen att vara en chef av flera, på en arbetsplats som består av kunniga, drivna, samarbetsorienterade experter med ett gemensamt, viktigt uppdrag – internationell fred och säkerhet – får man då inte samtidigt ha lite, lite hybris ändå?