Jag befinner mig för närvarande på tjänsteresa i Demokratiska republiken Kongo, tillsammans med några av mina kollegor från FBA. Under vår resa besöker vi både Goma, provinshuvudstad i Norra Kivu i östra Kongo, och huvudstaden Kinshasa. Det är nästan som att befinna sig i två olika länder. DR Kongo är så otroligt stort, till ytan det näst största landet i Afrika, och det är milsvida skillnader inte bara i antal mil räknat.

Vi flyger till Kigali i Rwanda och åker sedan bil till gränsen, byter bil och fortsätter mot Goma. Just denna gång kommer inte vårt bagage med till Kigali och vi får inleda resan med att improvisera litegrann.

Som alltid vid gränsövergångar världen över är det full ruljangs i Gisenyi, mellan Rwanda och DR Kongo. Pass ska stämplas, gula febern-vaccinationer ska kontrolleras, febern ska tas och väskor ska släpas över grusplanen som utgör ingenmansland mellan de två grannländerna. Det är fullt med människor som rör sig fram och tillbaka, handel som pågår och vänner som återses.

Det är en markant skillnad i infrastruktur på respektive sida av gränsen och när vi sätter oss i taxin på vägen mot Goma märks det tydligt. Goma, där mycket av de oroligheter som präglat DR Kongo och regionen har utspelat sig, välkomnar oss med fantastiska vyer mot Kivusjön och den mäktiga vulkanen Nyiragongo.

FBA befinner sig i DR Kongo för att börja operationalisera det uppdrag som myndigheten fått inom ramen för den svenska bilaterala biståndsstrategin för DR Kongo. Regeringsbeslutet som togs i juni i år omfattar såväl Sida som FBA under perioden 2015-2019. Ett nära samarbete mellan myndigheterna är en förutsättning under både operationaliseringsfasen, när program- och projektplaner för strategin tas fram, samt under själva implementeringen. FBA kommer att arbeta för att stärka kapaciteten hos individer och institutioner i DR Kongo, bland annat genom utbildning, rådgivning, sekundering, policystöd och metodutveckling. Vårt tematiska fokus ligger på stöd till säkerhetssektorreform, avväpning, demobilisering och återanpassning av före detta kombattanter, och implementering av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Under vårt besök träffar vi en rad aktörer, nationella och internationella, inklusive svenska ambassaden och Sida, som på olika sätt arbetar med att förbättra den kongolesiska befolkningens tillgång till mänsklig säkerhet. Vi träffar fantastiska människor, bland annat en före detta kombattant som numera arbetar med ett återanpassningsprogram för tidigare medlemmar i beväpnade grupper, kvinnor och män som arbetar för ökad jämställdhet i vardagen och dedikerade medborgare som anordnar förtroendeskapande mötesforum på bynivå. Många vi möter bär med sig närmast ofattbara minnen från år av krig och konflikt. Den internationella närvaron i DR Kongo är stor och just Goma är något av en knutpunkt för det stöd som ges till de östra delarna av landet. Behoven är enorma och det är lätt att känna sig otillräcklig.

Vi lämnar Goma och reser vidare mot Kinshasa. Kinshasa, med uppskattningsvis drygt 10 miljoner invånare, ligger utmed Kongofloden och har en storstadspuls som gör att kontrasten mot Goma blir än större.

När vi landar är delar av vårt bagage inte med oss och vi får återigen improvisera en aning. Vi börjar känna av de långa intensiva dagarna, fullmatade med information och personliga möten, och tar en paus på hotellet för att ladda batterierna och D-vitaminreserverna. Vi börjar prata om våra intryck och försöker så smått få ned våra tankar på papper. Hur kan FBA på bästa sätt stödja?

Hur omvandlar man ett integrerat rättighets- och jämställdhetsperspektiv med en hållbar miljö- och klimatansats utifrån en konfliktkänslighetsbaserad analys, till konkreta aktiviteter utan att fastna i teoretiska resonemang? Hur ser man till att det man genomför sker i koordinerat samarbete med övriga aktörer som finns på plats? När vi landar i Stockholm kommer vi att fortsätta arbetet med att samla våra intryck och formulera det vi hoppas och tror kommer att utgöra en del av en positiv inverkan på fred, säkerhet och utveckling i DR Kongo.

Vi drar till sist slutsatsen att en stor del ligger i att lyssna och att kunna klä sig i någon annans kläder för en dag. Något som vi, bokstavligt talat, behövt göra på denna resa där vårt bagage ständigt legat två dagar efter oss.