Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm.
Winston Churchill

På fredag ska jag hålla ett föredrag på Försvarshögskolan för studenter som är intresserade av att arbeta på Folke Bernadotteakademin. I tider när man tänker på sitt liv, sin karriär eller sitt yrkesval är det ibland lätt att få känslan att andra befinner sig på en rak väg till framgång, att en del inte stöter på ett enda problem. Känslan av att man måste ha en klar bild och en säker plan för hur man ska nå det där jobbet eller den där positionen kan vara frustrerande. Det verkar som att man inte får göra misstag.

När jag frågat människor som jag ser upp till, ambassadörer och FN-chefer som kommit långt i sina internationella karriärer, om hur de kom in på den bana de är på har jag fått svaret att det var på grund av kärleken, slumpen eller en längtan bort. Vad jag tar med mig är att inte alla har en utstakad plan från A till Ö. De har gjort ett val, som lett till något annat.

Vad jag också tar med mig är att när man skrapar på ytan så inser man att många som uppnått framgång har gått igenom oerhört tuffa perioder och händelser i sitt liv. Vägen har inte varit så rak, utan snarare kantats av uppförsbackar, kurvor och farthinder. De har inte gett upp, utan fortsatt att kämpa för vad de tror på. Det är kanske egentligen i motgångar som vi som människor verkligen prövas. Har vi mod att komma tillbaka, har vi ork att gå vidare? En röd tråd som jag finner är just mod. Personer som lyckas har några saker gemensamt; de vågar chansa, göra något oväntat och litar på sin magkänsla.

Jag har många gånger känt att jag inte kommer någon vart, eller att saker inte blir som jag tänkt mig. Men det är en del av livet, för alla. De där ögonblicken där händelser utanför ens kontroll gör att man tvingas avvika från ”planen” tror jag är livsavgörande. Jag har själv vid två tillfällen i mitt vuxna liv mist personer i min egen ålder som stått mig väldigt nära, i vad som inte kan beskrivas som annat än oförklarliga händelser. Båda gångerna har jag varit tvungen att stanna upp och omvärdera livet. Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Gör jag vad jag borde göra? En fin kollega från Polisen påminde mig under tuffa tider att ”det inte är hur man har det utan hur man tar det” som avgör.

Att inse att livet inte är rättvist för någon är en insikt väl värd att nå fram till. För mig var det extra tydligt när jag arbetade i Syrien, där alla familjer är drabbade av kriget och förlorat någon eller några.

Vägen till framgång är kanske att inse att den inte är rak. Precis som Churchill sa så är framgång att gå från misslyckande till misslyckande, och jag vill lägga till att gå från svåra eller oväntade händelser utan att tappa glöden. Jag tror också att det är i utmaningarna som man kan överträffa sig själv och få extra kraft att kämpa vidare.

Till blivande fredsarbetare vill jag säga att det naturligtvis är bra att ha mål och drömmar för vad man vill göra i livet, men det är inte alltid de noga genomtänkta valen som formar dig eller gör skillnad. Var beredd på att livet kan ta dig i andra riktningar som är mer utmanande än du någonsin tänkt dig, men bättre på alla sätt och vis. Ha mod.