Heliga_Birgitta_på_ett_altarskåp_i_Salems_kyrkaHeliga Birgitta var Sveriges första internationella medlare. Dessutom var hon civil och bedrev något som för hennes tid kan beskrivas som en feministisk utrikespolitik.

På 1340-talet gav sig Birgitta Birgersdotter in i världspolitiken. I egenskap av Guds ombud ansåg hon sig kunna få slut på Hundraårskriget mellan England och Frankrike. Kriget kom att pågå åren 1337-1453. I en uppenbarelse till Birgitta uppmanar Kristus henne att skriva till påven och mana honom att stifta fred mellan Englands och Frankrikes kungar. Dessa kallas ”farliga vilddjur, själarnas fördärvare”.

Birgitta visas krigets fasor i en uppenbarelse där ”människornas kroppar slås till marken liksom boskap och, vilket är värre, själarna faller ned såsom snöflingor till helvetet”. Hon skickade en delegation till påven Clemens VI, som bestod av biskop Hemming av Åbo och priorn i Alvastra kloster, Peter Olofsson. Besöket resulterade inte i några åtgärder. Hemming och Peter träffade också de båda stridande kungarna, men även dessa möten blev resultatlösa.

Hur ska vi förstå Birgittas medlingsförsök, vilka var hennes motiv? Ebba Witt-Brattström ser Birgitta som en av den europeiska medeltidens stora feminister, som eftersträvade att skapa en modell för kvinnlig mänsklighet på gudsnivån. I sina Himmelska uppenbarelser framställer hon kvinnokönet som universellt, nästan som en modell för manskönet. När då Maria, Modern, blir gestalt i paritet med Jesus, Sonen, blir alltså kristendomens fokus på Kristi efterföljelse, Imitatio Christi, också ett Imitatio Mariae. I detta gudomliggör Birgitta det feminina.

Birgittas stora plan om Marie efterföljelse kan alltså liknas vid ett världsomspännande befrielseföretag för mänskligheten, som skulle feminiseras och läras upp i moderlighet. Hon ville skapa en motvikt till den förhärskande barbariska manligheten, något som hon bekämpade bland annat genom sitt medlingsförsök i Hundraårskriget.

Att Birgitta vågade sig på detta kan sannolikt förklaras med att hon såg sig som en betydelsefull länk i kedjan av de kvinnliga mystiker, vilka hade krävt större utrymme inom kyrkan sedan 1100-talet.

Sven Stolpe, vars eftermäle förvisso inte är som genusteoretiker, sammanfattade Birgittas idé så här: ”Birgitta trodde att världen där den förötts av manlighet skulle kunna räddas genom moderlighet”.