Denna höst, när mer krig verkar vara i antågande oavsett i vilken riktning man tittar ut över världen, finns också ljusglimtar för oss som jobbar med DDR (Disarmament, Demobilization and Reintegration) på FBA.

Avväpning och demobilisering av väpnade styrkor och grupper är kanske inte annars det första man tänker på när man öppnar morgontidningen i dessa tider. Snarare verkar trenden vara att beväpna sig så mycket det går på bestämda delar av jorden. Vissa hävdar till och med att vi går mot ett nytt kallt krig.

Nyheter om ökad spänning i östra Ukraina, Islamiska statens brutala framryckning i Mellanöstern och situationen i många afrikanska länder som Mali, Libyen och Kongo gör att även den mest optimistiske kan tappa tron på möjligheten till hållbart fredsbyggande.

Det är sannerligen inte bara annalkande vinterkyla som gör att man kan känna sig lite frusen denna höst.

Att sitta här i Barcelona på en kurs med deltagare från länder med pågående fredsprocesser – jodå, några sådana pågår trots allt – och höra dem prata om vad som är på gång gör att man omedelbart känner sig lite bättre till mods. Och det beror inte på vädret som är rätt kyligt också för dessa breddgrader.

Deltagare från Colombia, Myanmar och Filippinerna berättar alla om fredsprocesser som de på olika sätt är del av och som avancerar trots många hack på vägen och ibland rena bakslag. Möjligheterna och hoppet om en fredligare framtid är det som lyser igenom när man lyssnar på vad de har att berätta.

I alla processerna kommer DDR i en eller annan form att vara en viktig komponent för att åstadkomma långsiktig och hållbar fred. Extra roligt är det att FBA har fått möjlighet att bidra med DDR-utbildning och teknisk DDR-assistans till just dessa processer.

Det behov som finns inom DDR är varierande. Det kan både gälla att skapa en gemensam förståelse hos tidigare antagonister om vad DDR kan innebära i just deras speciella fall, och att ge mycket detaljerad teknisk rådgivning inom efterfrågade områden, som exempelvis hantering av vapen som ska lämnas in. Det kan också handla om arbete som måste göras på lokal nivå för att försona tidigare medlemmar av väpnade grupper med konfliktens offer, eller den civilbefolkning som under hela konflikten stannade kvar i sina hembyar och nu ser minst sagt skeptiskt på återvändande kombattanter.

Om arbetskamraterna på FBA inte ser så mycket av oss i DDR-gänget i korridorerna denna höst, beror det alltså på att vi åker hit och dit, fram och tillbaka med DDR-glasögonen på.