Det sägs att krigets första offer är sanningen. Jag har knappt tänkt tanken när jag plötsligt halkar på ett höstlöv som ligger på blöta Maidan i Kiev. I skymningen betraktar jag och min kollega Monica Wulfing foton och andra symboliska verk som i prydliga rader blivit uppställda till minne av de som fick sätta livet till när Viktor Janukovytjs styrkor drabbade samman med demonstranter. Foton av unga män, gamla män, arga män, en kvinna som serverar te till en skadad man.

Majdan 1Medan vi rör oss mellan symboliska alster och insuper den politiska skådeplats Maidan blivit, ser vi också hur militärgrönt klädda män sitter i på torget i klungor och spelar schack. Lukten av piroger och georgiska Khachapuris når oss från de små belysta matvagnarna som står parkerade utmed torget.

Jag förevigar stunden genom ett tweet-av-jobb-karaktär och ett inlägg på facebook av-privat-karaktär. Vi glömmer att ta selfies. Det slår mig att vi med våra mobiltelefoner och våra relativt oansenliga inlägg i sociala medier bidrar till något mindre oansenligt.

FBA är denna gång på plats i Kiev för att stödja EU:s GSFP-insats (EU:s insats inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken) med strategisk planering inom ramen för mandatet att stödja de civila delarna av den säkerhetssektorreform som Ukraina nu genomför. Under ett par dagar har vi tillsammans med insatsens seniora rådgivare betat av en rad strategiska planeringsverktyg och diskuterat vikten av mänsklig säkerhet. Säkerhet utifrån individens eller gruppens perspektiv som fångar upp frågor som ännu inte helt fått genomslag inom den traditionella säkerhetspolitiska debatten.

I förlängningen är det människor och inte stadsstrukturer som ett samhälle byggs på. Det vi såg på Maidan var ett uttryck för att människors säkerhet i Ukraina inte tillgodosetts, att den mänskliga dimensionen av säkerhet inte tillgodosetts.

Genom våra telefoner bidrar vi till att göra FBA:s och andras insatser i Ukraina synliga. Genom våra inlägg i sociala medier försöker vi ge en bild av den fred alla försöker bygga. Genom att dokumentera, publicera och kommentera politiska skeenden bidrar vi till att krig och konflikter inte kan föras i tysthet, att sanningar inte skrivs om och att obekväma händelseförlopp inte kan sopas under mattan. Mobiler, twitter- och facebookkonton har i förlängningen blivit några av de viktigaste vapnen i kampen att inte låta sanningen bli ett offer för kriget.

Majdan 2,2För vad var det som gjorde att vi trots all rysk propaganda och maskirovka ändå hade en hyfsad bild av vad som hände denna sommar i östra Ukraina? Jo, det var alla de meddelanden som postades av lokalbefolkningen i de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk. Det var där vi såg filmerna på ryska stridsvagnar som den ryska statsledningen påstod inte fanns. Det var där vi såg de grönklädda männen och det var där vi läste om hur den humanitära situationen blev allt sämre i takt med att striderna intensifierades.

Och vad var det som bidrog till Sverige var så säker på att det var de ryska separatisterna som hade skjutit ner det passagerarplanet i somras? Jo, att en av separatistledarna strax efter kraschen lagt ut ett skrytsamt meddelande om att man just skjutit ned ett nytt ukrainskt plan, just vid den tiden och just på den platsen där passagerarplanet krossats mot marken. Meddelandet togs för övrigt snabbt bort när man insåg vad man ställt till med.

Jag tror inte att våra små meddelanden på twitter och facebook har någon avgörande betydelse – just nu och just i skymningen på Maidan – men de är en del av en viktig konversation som nu ständigt pågår. En konversation som innebär nya möjligheter, och naturligtvis också nya risker. En konversation vi måste förhålla oss till.
Och för dig som är intresserad av FBA:s verklighet och våra medarbetares inspel i sociala medier, du glömmer väl inte att följa oss på facebook och twitter?

Foton: Monica Dolk, FBA