Goda råd och dikter bild

Jag sitter på flyget från Ancona till Stockholm efter några dagars paus från arbetet. Två månaders intensivt arbete kulminerade med kursen för politiska rådgivare som hölls på Sandö. Våra kurser är alltid intensiva med supertrevliga deltagare som nätverkar och utbyter erfarenheter under långa kursdagar. Vi organiserar den här kursen med hjälp av fem mentorer, experter på de teman som vi tränar under kursen. Alla har höga ambitioner och deltagarna fick arbeta hårt under veckan. De var mer än nöjda säger utvärderingen.

Efter att ha sovit ikapp har jag under min paus reflekterat över kursen och min roll som kurschef. Det där med protokollet är inte min starka sida. Till avslutningsmiddagen skulle det talas och en av mentorerna kom viskandes tidigare på dagen:

– Jag ska tala istället för John eftersom han åker hem tidigare. Du börjar med att välkomna och jag tänkte tala vid kaffet. Vi har väl beställt kaffe efter maten?

– Jadå, kaffe är beställt (*mental note: säkerställa att vi har beställt kaffe*). Ska jag börja alltså?

– Ja du börjar – är det någon av deltagarna som har sagt att dom ska tala?

– Nej, ingen har sagt något om det.

– Okej, du börjar, sen får vi se om någon deltagare vill tacktala, och sen talar jag till kaffet.

– Okej, låter bra! (*mental note: skriva tal under eftermiddagen*)

Jag och protokoll, eh, måste bli bättre på det. Har vi någon mall för det på myndigheten? Jag har aldrig sett någon. Men okej, blev räddad av Pat, vår underbara pensionerade general, så dags att skriva tal. Jag har kommit på att det är bra att rimma eftersom då är det är det ingen som säger något om man läser lite innantill. Det blir lite lättsam entertainment.

Sagt och gjort, när middagen började ställde jag mig upp och läste upp mitt ganska simpla välkomst- och tackrim:

Welcome to Björkudden and the last dinner of this course
We have checked with the restaurant and what they serve is not horse
I feel it’s my duty to say a few words in rhyme
I hope that’s OK just two minutes while we dine

You get the picture… En stund senare fick jag en knackning på axeln och en av de svenska kursdeltagarna ville också tala. Han ställde sig upp och delgav en dikt som handlade om Comprehensive Approach. Kul och mycket relevant för kursen (läs gärna Lars-Erik Lundin’s papper om EU Comprehensive Approach här). Senare talade också generalen – ett av de bästa tal jag har hört på länge utfört med fulländad irländsk accent. Jag konstaterar att militärer är välutbildade på protokollet. Innan reste sig dock vår somaliska deltagare och utbrast spontant:

– I didn’t know that Swedes were such poets! We are very poetic in Somalia – I never knew that Swedes were the same!

Han tyckte sig ha en god idé om hur vi svenskar är men fick nu stereotypen utmanad. Nästa dag till kursavslutningen fick vi ta del av den somaliska ”svarsdikten”:

The Somali poem came
No later than its time
Last night: Somewhere in the treat!
And I thank God (Allah)

It was a warm reception
And so was the training
Saw the way we ended

Great was the team
A mix of cultures
Of all backgrounds
Including MOGADISHU!

Dikten ”I thank you all for training a statesman” skrevs av Ibrahim Farah den 16 maj, 2014 och kursen om goda råd fick ett poetiskt avslut.

Foto: tre av de fem mentorerna i sitt arbetsrum på Sandö: Pat Nash, Karin Limdal, John Hemery. Fotograf: Mimmi Granat