Kosovo topp

Kosovo, juni 2014. Från Pristinas närliggande kraftverk anar man en dov lukt av kol. Söderut skymtar snötäckta bergstoppar, gränslandet mellan Kosovo och Makedonien. En klar dag ser man ända till albanska gränsbergen, väster om detta lilla men komplexa land.

Huvudstaden Pristina pulserar med kaotisk aktivitet, en snabbt växande stad med nästan en halv miljon invånare (ingen vet säkert hur många som bor här.) Byggd inpå och utmed åtskilliga kullar och dalar ser staden ut som ett gigantiskt byggprojekt. Det är osäkert om det byggs, eller rivs; ser mest ut som en avstannad process. Flera tomma husskelett längs vägar som upphör i grus eller lera.

Därtill står flera av stadens forna och framtida monument ofullbordade, inklusive en katolsk katedral tillägnad Moder Teresa och den övergivna Serbisk-ortodoxa kyrkan som restes under Milosevic-eran för över 15 år sen. Hela staden är ett ofullbordat och tidvis kaotiskt projekt, och samma kan sägas om Kosovo själv.

I centrum står ett monument som kännetecknar både Kosovos framtidshopp och den aktuella politiska realiteten inför det kommande parlamentsvalet den 8 juni. Flera stycken tre meter höga betongbokstäver bildar tillsammans ordet “NEWBORN”. En installation som restes i februari 2008 som symbol för Kosovos nyförklarade självständighet. Monumentet var ursprungligen gult och har med tiden dekorerats med signaturer och graffiti från invånare och besökare. Just nu är den målad i militär kamouflagefärg, en hedersbetygelse till premiärministerns deklaration på självständighetsdagen att Kosovo skulle ombilda sin inhemska säkerhetsstyrka till ’the Kosovo Armed Forces’.

’A country needs an army’ var refrängen, ett utrop som passar både som en befästning av landets självständighet och också som nationalistiskt slagord inför valkampanjen. Kosovo är ännu inte accepterad i FN och bara erkänd av cirka 105 länder (och 23 av 28 EU-medlemmar). Det styrande PDK-partiet, som domineras av krigsveteraner från Kosovokriget, vill givetvis fortsätta styra Kosovo och har sedan 2008 utgjort det internationella samfundets motpart i arbetet att bygga landets unga institutioner.

Detta är säkerhetssektorreform (SSR) i Kosovo, där en teknisk process att bygga välfungerande säkerhetsinstitutioner möts och stöts med den politiska realiteten i en ung efterkrigsstat i dess kamp att försonas med det förflutna och (ofta otåligt) bygga en ny framtid som självständigt land.

För oss som arbetar för, och representerar Sverige, i denna process driver dessa förhållanden vårt eget engagemang. Vårt mål är att rådgiva och hjälpa kosovarerna att bygga en säkerhetssektor som skyddar landets befolkning och samhälle från både inhemska och regionala/globala risker, och att stödja den inhemska kapaciteten att planera och koordinera sina resurser i detta ändamål.

Ett lands säkerhetssektor utgör inte bara ett försvar eller polisväsende, utan ett brett nätverk av ministerier, myndigheter med ansvar för allmän säkerhet, rättsväsende, hälsovård och akuthjälp, samhällsskydd/samhällsberedskap och miljöskydd. Att koordinera arbetet mellan så många inblandade myndigheter skulle till och med vara en utmaning i Sverige och i Kosovo är detta arbete än svårare då dessa viktiga institutioner fortfarande är unga och relativt svaga.

Hur utvecklar man då ett lands säkerhetssektor? Som SSR-rådgivare är det viktigt att etablera goda relationer med kolleger i landets myndigheter. Det handlar om tillit och respekt, om att hålla en balans mellan att tala själv och lyssna intensivt. Det handlar också om förståelse för att våra ambitioner och vår svenska och europeiska standard måste uppfattas som både relevant och nåbar för myndigheter, ministerier och institutioner med bara några år på nacken. I en sådan miljö bidrar man med expertis, utbildning, kommunikationsförmåga och kontakter på både lokal och internationell nivå. Prioritet nummer ett är att stödja strukturer och individer med sikte på att bygga en hållbar institutionell kultur som kan hantera säkerhetsfrågor, samhällsskydd och folkhälsa utan internationellt stöd.

Denna typ av arbete tar tid och man måste förhålla sig till lokala omständigheter. Just nu väntar jag och andra svenska rådgivare på valresultatet som kommer att visa landets politiska inriktning framöver. Vårt arbete kommer fortsatt vara viktigt – vem som än vinner valet.

I en globaliserad värld påverkar ett svagt land andra länder, i detta fall speciellt Sverige, som är starkt bunden till Kosovo inte minst genom de cirka 70,000 svenska invånare med kosovarisk bakgrund. Instabilitet, svaga institutioner, oklara gränser, organiserad brottslighet, korruption och etniska motsättningar hotar Kosovo, hela Balkanregionen och i förlängningen Europa och Sverige.