Söndagen den 25 maj är det dags för ett av republikens viktigaste och avgörande presidentval någonsin. Runt hälften av en valmanskår på drygt 38 miljoner colombianer kommer förutom att välja ny president också indirekt avgöra hur de pågående fredsförhandlingarna på Kuba mellan den sittande regeringen Santos och det västra halvklotets sista stora marxistiska gerilla, FARC, ska avlöpa.

När president Santos 2012 plötsligt tillkännagav att regeringen och FARC under en längre period i hemlighet fört sonderande samtal om att inleda direkta fredsförhandlingar kom det som en fullständig överraskning för de allra flesta. Redan från början föll detta inte heller i god jord hos landets tidigare president, Uribe, som såg hur någon annan än han själv möjligen skulle kunna ta åt sig äran av att vara den som fått slut på den 50-åriga konflikten i landet, den mest utdragna konflikten på kontinenten. Inte heller andra observatörer och förståsigpåare gav förhandlingarna, när de inleddes officiellt i Oslo den 19 november 2012, några större utsikter att lyckas.

Den tidigare presidenten Uribe’s kandidat, Oscar Ivan Zuluaga, har gått till val på att omedelbart i samband med en valseger avbryta förhandlingarna och kräva gerillans avväpning som ett absolut villkor för fortsatta samtal. Det här är orsaken till den ökade spänningen i landet under denna den sista veckan före valet.

Men, när det förra fredagen meddelades från Havanna, att man nått en överenskommelse på en tredje substantiell punkt, nämligen den som handlar om FARC:s inblandning i narkotikahanteringen, fick optimisterna och Santos förnyad kraft och hopp. Kanske kommer det ändå att gå vägen. Spänningen blir inte mindre av det faktum att de två toppkandidaterna till presidentposten ligger precis jämsides i opinionen med en vecka kvar.

Man har tidigare, redan förra året, kommit i mål vad gäller landsbygds- och jordreform, samt utökat politiskt deltagande med garantier för marginaliserade grupper och områden. Aldrig tidigare, trots ett flertal försök sedan 80-talet att förhandla med gerillan, har man nått så här långt och faktiskt på allvar börjat tro att det är möjligt att få slut på konflikten.

Förutom förhandlingspunkten som handlar om gottgörelse och ersättning för konfliktens offer, så kvarstår nu att förhandla om FARC:s avväpning, avmobilisering och återanpassning (DDR) till samhället i politiskt, socialt och ekonomiskt hänseende, samt hur avtalet ska verifieras och implementeras.

Vi från FBA:s DDR-program befinner oss därför under denna vecka i Colombia tillsammans med myndighetens generaldirektör Sven-Erik Söder för att sondera på vilket sätt FBA och Sverige möjligen skulle kunna vara behjälpliga i denna avgörande stund för Colombias framtid.