Första gången jag träffade en kvinnlig medlare i en väpnad konflikt var sommaren 1996 i Soweto utanför Johannesburg i Sydafrika. Förutom att jag minns att det snöade den dagen och barnen hade snöbollskrig, vilket inte tillhör vanligheten i Sydafrika, minns jag att jag blev överraskad av att medlaren var just kvinna i en annars så mansdominerad kontext.

Trots att jag sedan dess har arbetat med konfliktfrågor i flera länder har jag tyvärr inte träffat så många andra kvinnliga medlare, fast det idag finns studier som tyder på att det finns ett positivt samband mellan fredsprocesser som inkluderar kvinnor och fredsavtals hållbarhet.

Det är därför med stort intresse som jag börjar bläddra i den nyligen genomförda utvärderingen av programmet ”Deepening Foundations for Peace Building and Community Security in Kenya 2014-2018”. Programmet drevs av UNDP i Kenya, dit jag är utsänd från FBA.

Utvärderingen visar överlag att programmet uppnått positiva resultat inom områdena fred och jämställdhet de senaste åren. Men fler kvinnor måste involveras i det fredsbyggande arbetet. Både den aktuella utvärderingen och andra rapporter pekar på att de traditionella mekanismerna för att lösa konflikter i Kenya inte inkluderar kvinnor i tillräckligt stor utsträckning. Det behövs även en förändring vad gäller normer och attityder kring kvinnors möjligheter att inneha ledande befattningar i de fredskommittéer som finns i lokalsamhällen runtom i landet. Fler kvinnor behöver också utbildas inom dialog och medling så att de kan ta större plats i lokala fredskommittéer.

Vi på UNDP sitter just nu med våra samarbetspartners och utvecklar ett nytt program för fredsbyggande i Kenya. En fortsatt viktig samarbetspart är den statliga institutionen National Cohesion and Integration Commission (NCIC), som bildades efter oroligheterna efter valen 2007–2008. NCIC är också en gammal samarbetspart till FBA då NCIC och FBA tillsammans deltog i ett framgångsrikt projekt för några år sedan till stöd för försoningsprocessen i Kenya, som initierades efter det dödliga valvåldet.

En del av projektet var att utbilda en pool med medlare som skulle arbeta med lokala freds- och försoningsprocesser över hela Kenya. Men tyvärr var alltför få av de som utbildades då kvinnor. NCIC lyfter nu behovet av att framöver öka kvinnors medverkan i arbetet med att förebygga och lösa konflikter i landet.

Som ett led i detta föreslår NCIC och UNDP att det nya fredsbyggande programmet ska stötta Kenya i att utveckla ett nätverk för kvinnor som kan arbeta med dialog och medling, särskilt i lokala konflikter. Inte minst i de oroliga gränsområdena nära Etiopien och Somalia. Det finns ett stort antal kompetenta kenyanska kvinnor som kan ta denna roll. Att skapa ett medlingsnätverk för dem är ett konkret sätt att i praktiken öka kvinnors representation och aktiva deltagande i arbetet för fred och säkerhet.

Sverige skulle också, som en av UNDP:s största givare både globalt och i Kenya, spela en viktig roll. Vårt finansiella stöd betyder mycket. Det gör även till exempel utbildningar och rådgivning som Sverige kan bistå med.

Forskningen kan numera visa att samhällen med mer jämställdhet generellt sett är fredligare – våra gemensamma ansträngningar för att fler kvinnor ska inkluderas i konfliktlösning i Kenya är därför strategiskt viktiga för att skapa hållbar fred.

Foto: Allan Gichigi/UNDP Kenya