Fredsarkivet är en självklar digital källa till kunskap om Sveriges deltagande i internationella insatser för fred och säkerhet genom tiderna. Vi har utöver myndighetshandlingar flera spännande personarkiv från svenska veteraner som på olika sätt tjänstgjort utomlands i fredens tjänst. Ett av dessa personarkiv gäller Gösta Lundin, som var föreståndare för KFUM:s världsförbunds krigsfångehjälp i Tyskland 1944-1947. I sitt viktiga humanitära arbete ansvarade Gösta bland annat för kontakterna med Oberkommando der Wehrmachts krigsfångebyrå i Torgau, öster om Leipzig.

Hjälpbehoven i lägren var mycket omfattande och Göstas humanitära insatser för såväl nordiska krigsfångar som allierade respektive tyska krigsfångar var betydande. Under krigets slutskede när de allierades bombningar av tyskt territorium ökade genomfördes Göstas och hans medarbetares insatser dessutom under mycket farliga omständigheter.

Fredsarkivet har genom författaren Anders Blidberg fått möjlighet att ta emot och digitalisera Göstas innehållsrika arkiv som rymmer det mesta från officiella skrivelser om transporter, till dagböcker och foton samt brev till hustrun Dagmar och de fem barnen hemma i Osby. Gösta hade undervisat vid Osby högre samskola, och var teologie kandidat vid Lunds universitet. Så här skriver han till Dagmar i ett brev sänt från Berlin den 29 oktober 1944:

”Det var så roligt att träffas dig och Bengt, om det så bara var igenom ett fönster. Nog kändes det svårt ett tag att på nytt behöva ge sig iväg okända öden till mötes, men bara jag varit här några dar igen, är allt åter i sin ordning. Jag vet inte, varför jag känner det så svårt att skiljas vid mina utresor – jag är dock van att resa bort från er ganska mycket. Men det är förmodligen djupast sett det förhållandet, att jag ock vi alla faktiskt veta, att riskerna obestridligen äro större, att vi aldrig skola mötas mera. När jag tänker på den möjligheten, så känns det fruktansvärt svårt. Jag har ibland frågat mig, om jag överhuvudtaget har gjort rätt, som ställt mig och er i denna pressade situation. Men jag är ganska på det klara med, att jag handlat riktigt. Och jag har den frimodiga förtröstan, att jag skall återse er, mina kära. Och bakom denna känsla inför tanken på en oåterkallelig skilsmässa ligger det livsavgörande faktum, att vi, du och jag, äro så djupt och innerligt förenade med varandra och med de våra.”

Det material som vi nu arbetar med på Fredsarkivet är synnerligen omfattande med mer än 10 000 arkivalier, och det ger en fascinerande inblick i såväl de administrativa bördorna som låg bakom att förmedla hjälp till behövande som längtan efter familjen hemma i Sverige. Särskilt breven mellan Gösta och hans hustru vittnar om uppoffringar för dem båda, men också om en fantastisk kärlek dem emellan. I slutet av januari i år slutförs digitaliseringsprojektet.

Vad händer nu? Det digitaliserade arkivmaterialet kommer att läggas upp i Fredsarkivets databas så att det blir tillgängligt för forskare. Vi tycker att det är belönande att få arbeta med ett så viktigt material. Med gemensamma insatser kommer Göstas liv och gärning att leva vidare och kanske inspirera kommande generationer i deras arbete med Sveriges insatser för fred och säkerhet. Dessutom arbetar författaren Anders Blidberg med ett bokmanus om Gösta Lundin och den svenska krigsfångehjälpen. Han kommer också att besöka FBA i mitten av februari för att hålla ett föredrag där den intresserade kan få veta mer om såväl Gösta Lundins liv och insatser som den historiska rikedom som finns bevarad i Fredsarkivet – och hur lättillgänglig historien blivit tack vare digitaliseringen.