…hör jag mig själv säga högt i lunchrummet som en reaktion på en av våra praktikanters något underhållande fråga gällande min matlåda. I samma stund skäms jag. Jag har inte bara använt mig av en härskarteknik utan även agerat på en stereotyp bild av unga män som odugliga i köket. Jag av alla personer borde ha vetat och agerat bättre.
Veckan därpå sitter jag i New York och lyssnar på en debatt i FN:s säkerhetsråd om unga, fred och säkerhet med anledning av publiceringen av den efterlängtade rapporten ”The Missing Peace: Independent Global Progress Study on Youth, Peace and Security”. Vikten av att ifrågasätta och nyansera den stereotypa synen på unga kvinnor som offer eller unga män som förövare i konflikt (eller som obildade om brysselkål tänker jag för mig själv och skäms lite igen) i arbetet att säkerställa hållbar fred och säkerhet tas upp.
Unga har traditionellt betraktats som ett samhällsproblem som måste lösas av äldre. I rapporten, som bland annat grundar sig på intervjuer och samtal med totalt 4 230 unga från 153 länder, argumenterar författarna för att dessa förutfattade meningar om unga har lett till internationell och nationell policypanik.
Ett exempel som lyfts i debatten är tendensen hos vissa regeringar i länder med stora demografiska ungdomsgrupper att använda sig av repressiva åtgärder för att förebygga ungas förväntade våldsamma uppror. Ungas rättigheter har vid flera tillfällen begränsats och kränkts med hänvisning till bekämpning av våldsbejakande extremism eller nationell säkerhet när de unga egentligen bara har uttryckt kritik eller åsikter om beslut. Resultatet av detta är alltför ofta att unga alieneras ytterligare och att deras förtroende för beslutsfattare och internationella aktörer sjunker. I värsta fall uppfylls profetian då några unga tar till våld som en sista utväg för att göra sin röst hörd.
Även det internationella freds- och säkerhetsarbetet påverkas negativt av förutfattade meningar. En anledning till detta är att fredsskapande åtgärder sällan grundats på en förståelse av vad som driver ungas beteende och beslut i konfliktprocesser. Istället har program byggt på vuxnas uppfattningar om unga och de problem som unga förmodas skapa. Många program för avväpning, demobilisering och återanpassning av före detta kombattanter och sysselsättning har därför på sin höjd haft blandade resultat.
En grundläggande förutsättning för ungas positiva och meningsfulla deltagande i fredsprocesser är därför en förändrad syn på unga som fredsaktörer. Rapporten och tillika säkerhetsrådsresolutionen har landat i att detta kan uppnås genom mer forskning och informationsspridning om ungas positiva bidrag till fredsbyggande. Det kräver också kunskapshöjande insatser riktade mot nationella institutioner och internationella organisationer om ungperspektivet och en utökad dialog mellan unga och offentliga institutioner så att förtroende byggs. Även kapacitetsstärkande stöd till ungas organisationer behöver ges och ungas möjligheter till nätverkande och kunskapsutbyte måste stödjas.
För att unga ska vilja och våga engagera sig i fredsprocesser måste de också skyddas från övergrepp som godtyckliga arresteringar, fängslande och korruption. Straffriheten för brott mot unga som förekommer i vissa stater måste också avskaffas. Detta förutsätter en respekt för, skydd och upprätthållande av ungas medborgerliga, politiska och mänskliga rättigheter. Det kräver i sin tur att unga män och kvinnor prioriteras som samtalspartners och aktörer i utformandet och genomförandet av reformer inom säkerhetssektorn och rättsstatsuppbyggnad.
Så vad kan jag som ansvarig för unga, fred och säkerhet på FBA göra för att bidra till detta? Jo, först och främst ska jag ”walk the talk”. Jag ska bli snällare mot våra praktikanter och lyfta dem i deras intresse för fred och säkerhet snarare än att klanka ner på deras matkunskaper. Sedan ska jag lyssna på ungas berättelser och erfarenheter från att bidra till fred. I dialog med dem och i samarbete med mina kollegor på FBA ska vi gemensamt utveckla verksamhet som stärker ungas förmågor och inflytande i internationella freds- och säkerhetsprocesser. För det är först när vi bemöter och behandlar unga som likvärdiga parter som stereotyperna om dem blir verkningslösa.
av Erike Tanghøj
Erike Tanghøj arbetar på FBA med frågor rörande resolution 2250 om unga, fred och säkerhet. Erike har tidigare arbetat med ungas deltagande i nationella beslutsprocesser och politiska institutioner både i Sverige och internationellt.
Våldet eskalerar i norra Moçambique. Under årets två första månader skördades nästan lika många dödsoffer som under hela fjolåret. Halshuggningar, brända byar, långa följen av flyende människor och svarta IS-flaggor som vajar i övertagna områden. Efter sju år av våldsamma attacker fortsätter ett komplext konfliktsystem att veckla ut sig, med konsekvenser för hela regionen. Vi […]
Den svenska flaggan är nu hissad som nummer 32 utanför Natos högkvarter i Bryssel. Sverige är efter 30 år inom Natos partnerskap för fred nu fullvärdig medlem i Nato. Inte bara en militärallians Nato är en mellanstatlig organisation, en säkerhetspolitisk allians med militär kapacitet. Av de 32 medlemmarna finns våra sen tidigare mest likasinnade länder […]
2023 har passerat som ett av de våldsammaste och konfliktdrabbade åren på mycket länge. Inte bara den fruktansvärda utvecklingen I Israel och Palestina och det fortsatta ryska invasionskriget i Ukraina, utan det har också varit en förödande utveckling i Sudan, i Sahelområdet, Östra DRK. Väpnad konflikt har fortsatt på Afrikas horn, i Mocambique, i Syrien […]
Under förra året dog det dubbelt så många i väpnade konflikter än året dessförinnan. När Uppsala Universitet snart ska sammanställa årets dödsiffror kommer de att behöva inkludera det exceptionellt stora antalet offer i Israel och Palestina, utöver de många andra pågående väpnade konflikterna runt om i världen. Återigen blir det tydligt att det främst är […]