Irak ligger i ett av världens äldsta kulturområden, i det som en gång i tiden hette Mesopotamien. Tvåflodslandet, som det också kallades, ansågs utgöra civilisationens vagga. Det var här kilskriften utvecklades och den sumeriska kulturen blomstrade. Ni kanske har hört de otaliga berättelserna om Babylonien, eller om kung Hammurabis envälde? Ja, historierna är många och tål att återberättas.

Det är svårt att föreställa sig att ett av världens främsta kulturområden nu är ett konfliktområde som under 40 år har drabbats av krig och kriser. Historiskt var Irak en berättelse om välstånd och utveckling. Bilden av det moderna Irak är sorgligt nog en helt annan. Landet har i stort sett sedan Saddam Husseins tillträde slagit in på krisen och krigens väg.

Irak blev självständigt 1932, sedan följde en militärkupp och flera maktskiften fram till 1979, då Saddam Hussein tog över makten och införde en hård diktatur. Han förde krig mot Iran större delen av 80-talet. På det följde ekonomisk stagnation och ett försök till invasion av Kuwait 1990, vilket ledde till det första Gulfkriget. 2003 invaderades Irak av USA och landet föll djupare ned i misär.

Följderna av invasionen och den efterföljande ockupationen är centrala för förståelsen av de konflikter som uppstod i skapandet av ett nytt Irak. USA införde en sekteristisk modell där de religiösa och etniska gruppernas intressen utgjorde utgångspunkten för styrningen av samhället. Konflikter mellan sunniter och shiiter och mellan araber och kurder fanns självfallet före 2003. När Saddamregimen störtades ändrades dock de politiska förutsättningarna i grunden. Man gick från en centraliserad diktatur till ett federalt parlamentariskt system där sekterismen blev institutionaliserad. 15 år efter att Saddam Hussein störtades är de statliga institutionerna i Irak fortfarande starkt politiserade och förslag på reformer har hittills lett till mycket lite förändring. Idag anses Irak vara världens elfte mest sviktande stat enligt Fragile State Index.

Irak genomgår nu flera kriser samtidigt. Den väpnade konflikten mellan staten och terrororganisationen IS har varit det kanske mest brännande hindret för utveckling. Konflikten har lett till att Irak genomlider en av världens största och mest komplexa humanitära kriser. Under 2018 beräknas elva miljoner människor vara i behov av humanitärt stöd, varav tre miljoner är internflyktingar till följd av bland annat IS krigföring och strider mellan andra väpnade grupper. Den irakiska regeringen står inför en stor utmaning vad gäller återuppbyggnad, internflyktingars rätt till frivilligt återvändande samt rättssäkerhet. Att man lyckas med arbetet inom dessa områden utgör en grundförutsättning för att en nationell dialog om försoning överhuvudtaget ska kunna initieras.

Efter IS fall finns ett potentiellt tillfälle för den irakiska regeringen att hantera dessa frågor. Det internationella samfundet står bakom och är fast beslutet om att stöd till försoning är en förutsättning för stabilisering i Irak. Samtidigt råder en samsyn om att det politiska utrymmet för nationell försoning är kringskuret, och att man först måste få stopp på det pågående våldet och påbörja arbetet med återuppbyggnad. Detta bekräftades så sent som i februari 2018 i Kuwait under en internationell givarkonferens för Irak, där givarländer som vill stödja irakisk återuppbyggnad efter IS samlades.

Det är nu ytterst oklart vilken väg Irak väljer att gå. I maj väntas parlamentsval som på många sätt kan vara avgörande för framtiden. Kommer det gå att skapa fredlig samexistens mellan människor och skapa en stat som ses som legitim av befolkningen?

FBA har utifrån regeringens strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Irak fått i uppdrag att bidra till förbättrade förutsättningar för ett inkluderande irakiskt freds- och statsbyggande. Det är ett tufft uppdrag som kräver hårt arbete och beslutsamhet. Hur vi ska bidra till detta ambitiösa mål blir en cliffhanger till nästa blogginlägg då jag kommer att berätta mer om arbetet i Irak.