Jag hade precis avslutat min första arbetsdag på UNDP i Kenya när det small till. UNDP ligger i FN:s huvudkontor i Gigiri, Nairobi, mitt emot den amerikanska ambassaden. Det var när jag skulle passera igenom utgången som jag plötsligt hörde skottsalvan från ett automatvapen. Jag tog snabbt skydd tillsammans med några kollegor bakom ett av bombvärnen som finns strategiskt placerade på olika ställen inne på området.

När vi senare kom ut på gatan mellan FN och den amerikanska ambassaden såg jag en ung man liggande i en blodpöl på trottoaren, ihjälskjuten utanför den amerikanska ambassadens huvudentré. Jag frågade FN-vakterna vad som hade hänt och de berättade att den ihjälskjutna mannen hade attackerat en ambassadvakt med en kniv i ett försök att ta hans automatvapen. Ambassadvakten knivhöggs flera gånger men lyckades ändå avvärja den attackerande knivmannen och sköt så ihjäl honom. Kort efter attacken tog IS på sig skulden för den.

Jag har funderat mycket på vad som driver framförallt unga människor att begå terrorhandlingar i Afrika, något som gör sig ständigt påmint när man bor och arbetar i Kenya. Den nyligen publicerade UNDP-studien Journey to Extremism in Africa: Drivers, Incentives and the Tipping Point for Recruitment gav mig svar på många av mina frågor. Studien, som är den första i sitt slag, undersöker underliggande orsaker och drivkrafter bakom våldsbejakande extremism i Afrika. Fattigdom och marginalisering, understött av bristfällig samhällsstyrning, är primära faktorer som driver unga afrikaner in i våldsbejakande extremism.

Intervjuer med 495 frivilliga rekryter till extremistgrupper som Al Shabaab och Boko Haram visar att det ofta är statligt våld eller maktmissbruk som är brytpunkten för beslutet om att ansluta sig till våldsbejakande extremistgrupper. Motivationen till att ansluta sig till dessa grupper har inte i första hand med en samstämmig världsbild att göra, bara hälften av de tillfrågade i studien uppger religiös övertygelse som drivande i beslutet överhuvudtaget. Men vad handlar det då om? Varför blir så många unga afrikanska män del av den våldsbejakande extremismen?

Studien åskådliggör bilden av en frustrerad individ, vars liv präglats av marginalisering och utanförskap, med start i barndomen. En tillvaro av bristande ekonomiska förutsättningar eller möjligheter till meningsfullt deltagande som kan främja förändring, samt låg tilltro till att staten ska leverera välfärdstjänster eller respektera de mänskliga rättigheterna. De individer som uppgett att de bevittnat eller upplevt maktmissbruk av staten är, enligt studien, mer benägna att ansluta sig till extremistgrupper.

UNDP uppskattar att ungefär 33 300 människor i Afrika har förlorat sina liv i attacker utförda av extremistgrupper mellan åren 2011 och 2016. Våldsbejakande extremistattacker och det levande hotet om sådana har även påverkat turism och internationella investeringar i länder som Kenya.

Kenya har varit ett återkommande mål för terrorattacker sedan bombningen av den amerikanska ambassaden i Nairobi 1998 som genomfördes av Al-Qaida och som dödade mer än 220 personer. Vid Al Shabaabs belägring av köpcentret Westgate Mall 2013 dödades 67 personer. Den senaste större dödliga attacken var 2015, då beväpnade personer kopplade till Al Shabaab stormade Garissa University College och dödade 148 studenter och lärare.

Al Shabaab har sedan dess ökat sina våldsamma attacker i Kenya, delvis för att avskräcka landet från att skicka sin militär för att stabilisera grannlandet Somalia. Mellan 2011 och 2015 har det varit över 200 våldsamma attacker som involverar sprängämnen eller automatvapen kopplade till Al Shabaab i Kenya. Många fler attacker än så har stoppats i sin linda då de har avvärjts av den kenyanska underrättelsetjänsten.

Konsekvenserna och kostnaden för den våldsamma extremismen är enorm och utgör ett hot mot Kenyas utvecklingsagenda. Radikaliseringen har framförallt en mycket stor negativ påverkan på ungdomar och kvinnor i de marginaliserade områdena. Al Shabaab och liknande organisationer framgångsrikt utnyttjat den upplevda eller verkliga situationen av marginalisering, maktmissbruk och fattigdom för att rekrytera ungdomar till våldsbejakande extremistgrupper.

UNDP i Kenya riktar sitt stöd till de marginaliserade områdena där ungdomar och kvinnor står i riskzonen för att radikaliseras eller bli offer för våldsamma extremistiska handlingar. Framförallt i norra Kenya i gränsområdena till Somalia, södra Etiopien och Sydsudan, längs Kenyas kust samt i vissa områden i Nairobi. UNDP inriktar sig på de direkta och bakomliggande orsakerna till radikalisering och våldsam extremism, genom att stödja och komplettera redan existerande program för att stärka institutioner, leverera samhällstjänster, skapa ekonomisk tillväxt och bekämpa fattigdom i dessa områden.

UNDP stödjer också förbättrad samordning och kapacitetsutveckling av nationella och regionala institutioner för att förstå orsakerna till extremismen och kunna motverka den. För att stärka motståndskraften och återhämtningen i drabbade samhällen försöker UNDP hitta alternativa försörjningsmöjligheter för människor och erbjuda alternativ till att ansluta sig till våldsbejakande extremistgrupper.

De underliggande orsakerna och drivkrafterna bakom våldsbejakande extremism är inte unikt för Kenya utan finns i flera av de afrikanska länder som FBA verkar i; som Somalia, Mali och Nigeria. UNDP:s studie visar att Afrikas sårbarhet för våldsbejakande extremism ökar. Endast genom fattigdomsbekämpning, minskad marginalisering och ökad demokratisk samhällsstyrning kan den stoppas.