För några månader sedan fick Fredsarkivet genom Anders Blidbergs försorg ta emot ett omfattande personarkiv som tillhört Gösta Lundin. Gösta var direktor för Svenska Krigsfångehjälpen som verkade i Tyskland under andra världskriget. I en av de fyra flyttkartongerna hittade vi en liten lapp som beskriver situationen för en ung judisk man som i augusti 1944 blivit förd till koncentrationslägret Buchenwald.

När den unge judiske pianisten Franz Bibo räddades av amerikanska trupper den 10 april 1945 vägde han endast 40 kilo. Drygt sju månader tidigare, i augusti 1944, hade han fångats av Gestapo efter att under 18 månader gömt sig på olika platser i Berlin. Under tiden i den tyska huvudstaden levde han under namnet Pierre Marnette, eftersom han kommit över identitetshandlingar från en belgisk slavarbetare som lyckats fly tillbaka till Belgien.

Franz lyckades hålla sig undan Gestapo längre än de flesta som var av judisk härkomst. När han till slut arresterades sändes han omedelbart till Auschwitz där hans goda fysiska kondition räddade honom från att skickas till gaskamrarna. Han fick istället arbeta under slavliknande förhållanden under sju veckor innan han falskeligen lyckades övertyga lägerchefen att han var utbildad svarvare. Eftersom den tyska krigsindustrin var i stort behov av arbetskraft, flyttades han till koncentrationslägret Buchenwald, där han tvingades arbeta i en flygplansfabrik strax utanför lägret. Där utförde han och de andra slavarbetarna så mycket sabotage de någonsin kunde med förhoppningen om att inget av planen någonsin skulle kunna lyfta.

När de allierade trupperna närmar sig Buchenwald i början av april 1945, töms lägret och de drygt 30 000 fångarna tvingas ut på en så kallad dödsmarsch. Franz överlever och befrias av amerikanska trupper den 10 april. Han arbetar därefter som tolk åt amerikanarna men insjuknar ganska snart i tyfus och tvingas sluta. Han tillfrisknar och flyttar till USA där han återupptar sitt arbete som musiker och blir senare dirigent i Youngstown Symphony Orchestra där han verkar i tolv år.

Franz mor överlever också förintelsen och de båda återförenas i USA 1946. Hans far överlever inte men var en av de 937 judar som reste med det tyska fartyget S:t Louis när dess kapten försökte hjälpa dem att söka asyl på Kuba 1939. Den händelsen kan man läsa mer om här.

Franz Bibo var, enligt anteckningarna på den lilla lappen vi hittade, Erik Perwes skyddsling under tiden han gömde sig i Berlin. Perwe var kyrkoherde vid Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin 1942-1944. Han hjälpte många människor undan döden i Nazityskland under tiden han verkade där. Perwe omkom när hans plan blev nedskjutet av Luftwaffe utanför Falsterbo i november 1944. Han är också en av de tio svenskar som fått den israeliska utmärkelsen Rättfärdig bland folken.

Erik Perwe hjälpte uppenbarligen Franz under den tid de båda befann sig i Berlin. Förhoppningsvis hittar vi mer material som kan kasta ytterligare ljus på historien.