Det är juni och vi träffar återigen de 24 deltagarna från provinsen Sydkivu som deltar i FBA:s fredsbyggarprogram i Demokratiska republiken Kongo (DRK). Vi är nyfikna på att få höra om FBA:s utbildning i genusanalys, som gavs tre månader tidigare, har lämnat några spår i deras dagliga arbete. Och alla har exempel de vill berätta om.

”Kvinnan med masterexamen på mitt jobb städar inte längre kontoret utan jag har försökt få in henne i vår kärnverksamhet”, säger den manlige polisen.

”Förr när jag i mitt arbete tog emot män som var utsatta för våld bemötte jag dem med misstro och ifrågasättande, jag sa ’vad är du för en man som låter dig bli slagen?’. Nu bemöter jag dem med samma respekt som jag alltid bemött kvinnliga våldsoffer med”, beskriver den kvinnliga domaren.

”Jag har lärt både flickor och pojkar som jag arbetar med att spela olika musikinstrument. Annars är det bara pojkar som får lära sig det, instrument spelas traditionellt bara av män här”, berättar en kvinna från en civilsamhällesorganisation.

”Var den förändring du vill se i världen” sa Mahatma Gandhi (eller åtminstone någon som ville bli rik på kylskåpsmagneter). På FBA:s fredsbyggarprogram i DRK är budskapet att förändring börjar med små, små steg i vardagen. Det kan till exempel börja med att reflektera över vilka namn vi bär och ger till våra barn.

När vår kongolesiske utbildare Albert Mushiarhamina ställde frågan till deltagarna visade det sig att de manliga kursdeltagarna från Sydkivu hade namn som handlade om styrka, ansvar och resurser. Kvinnornas namn utstrålade istället skörhet, skönhet eller att de var en gåva från en man till en annan. Stor förvåning spred sig bland deltagarna när min kollega Sandra bekräftade att jo, även en man kan bära hennes efternamn Lindblom. ”Hörde ni, i Sverige kan en man heta blomma”, sa Albert till deltagarna.

Man kanske inte ska dra så stora växlar på ett namn. Men kanske säger det ändå något om samhällets förväntningar. För när deltagarna redovisar sina hemuppgifter för oss i en het konferenslokal i Goma, då visar genusanalyserna som de gjort av sina arbetsplatser att det finns skillnader som inte undgår någon. Grupperna kvinnor och män visar sig ha samma utbildningsnivå och samma åldersstruktur på deltagarnas arbetsplatser. Men när det gäller arbetsuppgifter, status, inflytande och resurser är skillnaderna stora.

Deltagarna berättar att män ses som intelligenta, kompetenta, punktliga, starka, modiga och beslutsamma medan kvinnor ses som slarviga, saktfärdiga och oförmögna att producera kvalitativt arbete eftersom de är splittrade mellan yrkes- och hemarbete. En analys av en icke-statlig organisation visade att kvinnor som innehade ansvarsfulla positioner uppfattades som högfärdiga och dominanta av sina makar, samtidigt som de av manliga kollegor förutsattes vara ”enkla ragg”. Varför? Alla ger samma svar: det handlar om traditioner, gammaldags seder och bruk samt kyrkans och Bibelns roll. Dessutom befäster både män och kvinnor mäns överordning och kvinnors underordning.

DRK är ett av världens fattigaste och mest ojämställda länder. FBA:s fredsbyggarprogam ger personer av bägge könen, som arbetar både inom staten och civilsamhället, en möjlighet att tillsammans diskutera och reflektera över kvinnors, mäns, pojkars och flickors olika förutsättningar att bidra till samhällsutvecklingen. Utbildningen ger också deltagarna verktyg att bidra till förändring och fred. Även om DRK ligger sist i ett preliminärt index över hur olika länder når upp till de globala utvecklingsmålen, har många steg tagits mot ett mer jämställt samhälle. Slutmålet lär ligga generationer bort, men på vägen dit är varje steg framåt en seger värd att fira.