I en intervju i colombiansk dagspress den 31 maj konstaterade den colombianska regeringens fredskommissionär Sergio Jaramillo att en fredsprocess består av en serie med dagliga drabbningar. Han konstaterade vidare att det ständigt kommer upp nya utmaningar men det viktiga i varje sådant ögonblick är att både FARC och regeringen följer den överenskomna och inslagna vägen.

Intervjun publicerades på den dag som i fredsavtalet definierats som D+180, och som enligt den ursprungliga planen markerar det datum då FARC skulle ha lämnat in samtliga vapen, och då de särskilt utlysta och skyddade avväpningszonerna skulle avvecklas.

Nu blev det inte så.

Under resans gång har tidsplanen utsatts för ständiga påfrestningar, inte minst genom den folkomröstning som fördröjde planen med nästan två månader. Utöver detta har det förekommit en lång rad administrativa och logistiska utmaningar. Bland annat har de 26 utvalda avväpningszonerna många gånger legat så otillgängligt till att det varit svårt att försörja dem med byggmaterial och livsmedel. Det har inneburit stora problem då FARC-kombattanterna lever på platserna i flera månader och behöver mat och fungerande husrum under tiden. Avväpningszonerna är nämligen inte bara till för att kombattanterna ska lämna in sina vapen, de ska också under sin vistelse i zonerna få tillgång till läkarvård och hjälp att planera för en återintegrering i samhället. Det kan till exempel innebära hjälp att återförenas med familjen, komma in på en utbildning eller få ett civilt arbete. Och det kan ta sin tid.

Fredsprocessen är fortfarande ett inrikespolitiskt stridsäpple vilket accentueras av det faktum att Colombia går till presidentval 2018. Att nej-sidan med knapp marginal vann folkomröstningen om fredsavtalet under hösten 2016, vilket alltså ledde till att processen förhalades och avtalet fick omformuleras, har gjort att fredsprocessen allt mer blivit ett instrument för att bygga de politiska allianser och söka de röster som krävs för att vinna valet.

Att tiden är knapp och att den colombianska fredsprocessen är i ett känsligt skede underströks av FN:s särskilda sändebud till Colombia, Jean Arnault, i hans lägesrapport till FN:s säkerhetsråd den 5 april 2017:

Like the parties, we believe that while the consolidation of peace will be a long-term process, there is a relatively short window of opportunity to establish solid foundations for it through the laying down of weapons, the reintegration of FARC combatants and the delivery of peace dividends to the most affected people and areas.

Regeringen har, å sin sida, det senaste halvåret arbetat med att förankra fredprocessen juridiskt. Denna process har i slutet av maj accelererat genom att president Santos i stor utsträckning utnyttjat sin rätt att styra via dekret, bland annat för att skjuta på den ursprungliga tidsfristen för avväpningen av FARC och avvecklandet av de juridiskt skyddade avväpningszonerna fram till den 1 augusti 2017. Därefter ska avväpningszonerna omvandlas till ”områden för utbildning och återinkorporering” och inte längre vara juridiska skyddszoner.

Fredsprocessen med FARC illustrerar ännu en gång att det inte finns några perfekta politiska lösningar, endast godtagbara kompromisser. En central drivkraft för att finna dessa godtagbara kompromisser är parternas vilja att följa ingångna avtal, i enlighet med den gamla latinska rättsprincipen ”Pacta sunt servanda” – avtal ska hållas.

Fredsprocessen drivs utifrån ett rättighetsperspektiv som försöker adressera orsakerna till den långvariga colombianska internkonflikten. Här finns det inga snabba lösningar utan bara ett långsiktigt arbete med dagliga drabbningar; både framgångar och bakslag.

Att den colombianska regeringens fredsprocess med FARC lyckas är dessutom strategiskt viktigt ur ytterligare en aspekt. Flera mindre gerillagrupper slöt fredsavtal med regeringen under 1990-talet, och under 2000-talet avväpnades den stora paramilitära gruppen AUC. Nu kvarstår bara FARC, som alltså håller på att avväpnas, och ELN. ELN har precis påbörjat fredsförhandlingar med regeringen. Utfallet av FARC-processen kommer med all sannolikhet att ha en direkt påverkan på ELN-processen.

Efter mer än femtio års inbördeskrig kan situationen i Colombia tyckas komplex och oöverskådlig. FBA har i flera år stöttat fredsprocessen och varit med i turerna fram och tillbaka. Men nu återstår endast en väpnad grupp som inte har ett fredsavtal med regeringen, och förutsättningarna för att processen ska lyckas förefaller bättre än på många år. Man kan med visst fog använda uttrycket att Colombia bygger flygplanet under pågående flygning; det krävs stora och gemensamma insatser för att det ska lyckas.

Priset för ett misslyckande är alltför högt.