I en värld som domineras av nyheter om upptrappning snarare än nedtrappning av konflikter, kan vi lätt bli apatiska och drabbas av en smygande känsla av meningslöshet. Kraften och viljan att arbeta för fred kan få sig en törn ibland. Är det värt det? Gör vi någon skillnad i våra gemensamma ansträngningar för en bättre värld?

Fredsavtalet i Colombia är en viktig positiv nyhet i det internationella nyhetsflödet. Det ger mig hopp, glädje och framtidstro.

En annan positiv nyhet som inte har nått svenska dagstidningars förstasidor men som i den europeiska säkerhetspolitiska världen är väl värd att lyfta är det stora antalet kvinnliga chefer som numera styr EU:s civila krishanteringsinsatser.

EU:s utrikestjänst ansvarar för närvarande för elva civila och sex militära krishanteringsinsatser. De skiljer sig åt i mandat och uppdrag, men det som har varit det gemensamma för samtliga insatser under lång tid är att alla insatschefer har varit män. Nu blåser dock förändringens vindar på höga poster i civila insatser. Från den 1 september 2016 leds fem av elva insatser av kvinnliga chefer, det vill säga nästan femtio procent. Insatserna som leds av kvinnor är EUBAM Rafah (Gaza), EUCAP Nestor (Somalia), EUCAP Sahel Niger, EULEX Kosovo och EUPOL Afghanistan. Detta kan tyckas vara en liten positiv nyhet, men som i alla förändringsprocesser är signalvärdet stort av att eventuella glastak har blivit krossade.

EU:s krishanteringsinsatser ska framför allt vara ett stöd när länder byggs upp efter krig och konflikt. Det kan handla om att omstrukturera polisen, reformera militären och på olika sätt bygga upp institutioner för att säkra en demokratisk samhällsutveckling och mänskliga rättigheter. Alla dessa områden stärks av aktivt arbete med ett genderperspektiv. Det är förvisso inte givet att ett genderperspektiv kommer automatiskt med en kvinnlig insatschef, men sannolikheten minskar säkerligen inte heller i och med att de kvinnliga insatscheferna blir fler.

Nyheter som denna, och den positiva utvecklingen i Colombia, gör att den där känslan av meningslöshet aldrig vinner över mig. I en värld full av spänning fortsätter jag att arbeta för fred, med hopp om att faktiskt kunna göra skillnad.