Det internationella samfundet har under hösten kommit överens om 17 nya globala utvecklingsmål. Dessa kommer vid årsskiftet att ersätta FN:s millenniemål. Om detta har min kollega Lisa Ljungström skrivit i ett tidigare blogginlägg. Det är naturligtvis mycket positivt att världens ledare nått denna överenskommelse. När jag läser igenom målen är det dock en aspekt som jag tycker saknas, nämligen säkerhetssektorns roll för att uppfylla målen och vikten av säkerhetssektorreform (SSR) för att tillgodose balansen mellan säkerhetsstyrkornas effektivitet och legitimitet.

Detta är särskilt viktigt för att uppfylla mål 16: Att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.

Varför är SSR viktigt i detta sammanhang?

Mål 16 pratar om inkluderande institutioner på alla nivåer. Säkerhetssektorns institutioner utgör i mångt och mycket de mest konkreta ansiktena utåt för staten. Polisen, domstolsväsendet och försvarsmakten är några av de mest synliga statliga institutionerna som finns och om dessa är dysfunktionella så kommer förtroendet för staten som helhet att skadas. Polisen ska tillse din säkerhet på gatan, domstolarna avgöra ditt fall i rättssalen, militären säkra gränser etc. Om polisen begår övervåld, domaren begär mutor och militären bryter mot de mänskliga rättigheterna kommer detta att skapa en distans mellan de statliga institutionerna och befolkningen.

Befolkningens säkerhetsbehov – och här menar jag alla delar av befolkningen: kvinnor, män, flickor och pojkar – är utgångspunkten för en fungerande säkerhetssektor. Polis, militär och rättsväsende ska vara hela befolkningens polis, militär och rättsväsende. Om säkerhetssektorn inte är inkluderande, ansvarsutkrävd, transparent och inte svarar upp mot befolkningens säkerhetsbehov kommer detta påverka det sociala kontraktet mellan stat och medborgare.

SSR är därför en av nyckelmekanismerna för att omförhandla det sociala kontraktet mellan stat och samhälle. Om staten inte uppfyller sin del av avtalet kommer inte heller befolkningen att göra detta.

Säkerhetssektorn bör utkrävas på ansvar och vara transparent i samma utsträckning som övriga delar av den offentliga sektorn. Inget land kommer att nå mål 16 om inte säkerhetssektorn agerar i enlighet med rättsstatsprinciper, de mänskliga rättigheterna och principen om god samhällsstyrning. Detta är viktigt, inte bara för att säkerhetssektorn utgör en kärnfunktion i samhället, utan också för att en dysfunktionell säkerhetssektor kan undergräva utvecklingen i annan offentlig verksamhet.

Till exempel bäddar en dysfunktionell säkerhetssektor för korruption. I en sådan miljö är det svårt för institutioner att utvecklas. Korruption inom sjukvårds- och utbildningssektorn skulle exempelvis kunna fortgå även om dessa två sektorer reformeras till att bli mer inkluderande eftersom ansvarsutkrävandet inte kan hanteras enbart inom ramen för dessa sektorer.

Statens ansvar att garantera mänsklig säkerhet genomsyrar alla de globala utvecklingsmålen. Säkerhetssektorn och SSR är därmed av största vikt även för att uppnå de övriga målen. Vi måste därför våga prata om SSR i detta sammanhang.